Ayurveda, med ursprung från sanskrit och betyder "vetenskapen om livet och livslängd", är världens äldsta system för förebyggande hälsovård. Utvecklad i landet Indien över 7000 år sedan, är det ett naturligt sätt att skapa balans i kroppen och stärka kroppens läkningsförmåga.
Ayurveda omfattar inte bara ett helande system, utan är även en filosofi och livsstil. Anses vara grunden för alla andra stora medicinska system i världen idag, det är känt som "modern till all medicin".
Det som skiljer Ayurvedisk medicin från västerländsk medicin är att det är ett komplett hälso-och sjukvårdssystem, som arbetar samtidigt med sinne, kropp och känslor.

Källa: http://www.ayurveda.net.nz/info.asp?pageType=11&InfoPageHeaderID=1451

https://www.facebook.com/groups/naturligvard/permalink/826127267416827/?stream_ref=3

Läkemedelsproduktion är en blomstrande industri – tack vare alla skattepengar som pumpas in. Och skulle lönsamheten hotas kan man alltid uppfinna en pandemi. 
Läkemedelsindustrin som affärsidé är briljant. Inte nog med att man lyckats engagera välfärdsländernas myndigheter som marknadsförare och återförsäljare, man har dessutom tagit fram produkter som på sikt ofta skapar behov av fler (för att behandla biverkningarna av de förra).

Den medicinska forskningen är fokuserad på specifika effekter av specifika medel, medan alternativmedicinen, som jag känner den, är fokuserad på resultat. Målet är att klienten ska bli frisk, eller i alla fall friskare. Behandlingen anpassas till individuella behov för att optimera möjligheten till självläkning. Det är ingenting mystiskt eller oförklarligt med det, regeneration är en naturlig biologisk process. Men handlar det om kroniska sjukdomar är det en process som kräver tid och hårt arbete. Den som inte accepterar att må dåligt ett tag bör nog hålla sig till skolmedicinens symptomdämpande behandling. 
Är då alternativmedicin, som fenomen, ofarligt eller skadligt? Det beror på ur vems perspektiv man ser det. Läkemedelsindustrin som ser en konkurrent satsar stort på att lobba mot den, och skeptikerrörelsen kan inte acceptera att allmänheten ska tillåtas göra egna bedömningar.
För oss individualister är däremot varje fenomen som utmanar en överdriven auktoritetstro positivt. Om detta fenomen dessutom är till praktisk nytta gör det inte saken sämre.

-Text av Carina Fant,biopat

https://www.facebook.com/groups/naturligvard/permalink/825842230778664/?stream_ref=2

De alternativa behandlingsmetoderna har fått ett rejält uppsving. Tidningarna är fyllda med annonser och artiklar om massage, akupunktur, yoga, meditation, hälsokostpreparat och andra alternativ till den naturvetenskapligt baserade skolmedicinen.

Samtidigt finns en skepsis till alternativ medicin inom läkarvetenskapen.

Men i takt med att patienternas egna upplevelser av hälsa och välbefinnande fått större betydelse har också forskningen, liksom vården och omsorgen, blivit öppnare för alternativa, eller komplementära, behandlingsformer.

- Krister Zeidler/TT Spektra

https://www.facebook.com/groups/naturligvard/permalink/825838390779048/?stream_ref=2

I Italien har man framgångsrikt inrättat ”Alternativvårds-sjukhus” som ett annat val för medborgarna jämsides med statens befintliga vård och sjukhus. Den Italienska staten betala för vård där, som för statlig sjukvård för medborgaren…medborgaren väljer alltså själv. - Kostdemokrati

https://www.facebook.com/groups/naturligvard/permalink/825152140847673/?stream_ref=2

Skrämmande att medicinera mot livet 

Mångbruk istället för piller

- en lösning på epidemin av utbrända?

Anna Avilov finns på kontoret i Stockholm och arbetar med mångbruksutveckling främst i den östra regionen.

Allt fler svenskar drabbas av övervikt, depression och utbrändhet. Samtidigt är svenskarna allt mindre ute i skog och natur. 
Mångbruksexperten Anna Avilov anser att vi nu måste satsa hårt för att få folk att komma ut i skog och mark. 
- Dagens svenskar är uppvuxna i städer. Därför måste strövområden och information anpassas till dem.

Att övervikt, stress, utbrändhet ökar är allmänt känt i Sverige idag. ”Boten” blir många gånger långtidssjukskrivning, förtidspensionering och medicinering med psykofarmaka. Motsvarande 6 procent av landets befolkning (ca 500 000 årsdoser) behandlas idag med de mediciner som kallats ”lyckopiller” SSRI-preparat. (SSRI = selektiv serotonin-återupptags-hämmare) Medicinernas positiva verkan är däremot omtvistad.

Skog och motion effektivt

I många fall har man sett att regelbunden motion i form av skogspromenader är en mer effektiv behandling. Förklaringen till den omfattande användningen av medicinerna är att läkemedelsindustrin sedan 90-talets början satsat på en historiskt, mycket omfattande marknadsföringskampanj. 

Ingen investerar däremot några stora summor pengar för att få folk att gå ut i skog och mark.

Ändring i synen på friluftslivet

En som vill ändra på detta är mångbruksexperten, jägmästare, Anna Avilov på Skogssällskapets stockholmskontor. Hon arbetar bl a med att utveckla strövområden och har en expertfunktion inom företaget som planerare och rådgivare. 

- Svenskarna är idag inte annorlunda än andra europeer i synen på skog. De flesta bor i tätorter och har ingen direkt naturlig kontakt med skogen. 

- Vi skogsmänniskor måste inse att vi går mot ett mer kontinentalt sätt att se på skogen. Det gäller nu att underlätta så att fler kan komma ut i skog och mark, säger Anna Avilov. Hon berättar att uppdragen kan se mycket olika ut. Det beror helt på skogsägarens intresse och inriktning.

Källa och text: http://www.skogssallskapet.se/skogsvarden/2004_4/sv10.php

https://www.facebook.com/groups/naturligvard/permalink/824577474238473/?stream_ref=2

Observera att den här texten är skriven för den som själv vill sluta med sin antidepressiva medicin. Vi vill inte oroa någon som trivs med sina läkemedel. Den egna viljan är avgörande för resultatet, både när det gäller att sluta eller att börja med läkemedel. Att som läkare intressera sig för patientens vilja istället för att styra som en expert är det bästa stödet för patientens egna läkande krafter. Självklart bör man också lyssna på läkarens syn och värdera den innan man tar beslut om nedtrappning. Föräldrarnas åsikt kan ibland spela en viktig roll om man är ung.

Besvären och svårigheterna ser olika ut för olika människor så var och en måste söka sin egen väg och det är svårt att ge allmängiltiga råd. Den här texten bygger på RFHLs erfarenheter från tusentals hjälpsökande.

Svårt att få hjälp med att sluta
Får man svårigheter när man slutar med medicinen så är det tyvärr vanligt att sjukvården förklarar att det här måste vara de ursprungliga sjukdomssymtomen som kommer tillbaka, för att man inte tar sin medicin längre. Den möjligheten bör övervägas, särskilt om det är symtom som liknar de ursprungliga problemen. Men om det inte stämmer så gör man det onödigt svårt för den som vill bli av med sin medicin. 
Det besvärliga är att sjukvården fortfarande är så okunnig om det här problemen. Beroendeklinikerna runt landet tar vad vi vet inte emot för nedtrappning av antidepressiva. En del husläkare vill hjälpa till, men med varierande kunskaper. Men sjukvården kan lära sig mer och man kan peka på våra erfarenheter när man vänder sig till dem. 

Hitta din egen väg
Om kroppen har hunnit vänja sig vid medlet man slutar med mår man ofta först sämre innan det blir bättre. För att undvika dessa försämringar så gott det går rekommenderar vi mycket långsamma nedtrappningar. 
Under en nedtrappning är det bra om du ser det hela som en undersökning som ska leda fram till ditt eget sätt att sluta med tabletter. Får du svårigheter betyder det inte att du misslyckats, utan att du har fått viktiga erfarenheter att ta vara på i det fortsatta arbetet att hitta din egen väg bort från beroendet av din medicin.

Ofta får man även andra medel mot psykiska besvär tillsammans med sina antidepressiva. Om man vill sluta med dem också måste man ta ställning till i vilken ordning. Detta problem diskuteras närmare här. 

Som vid all tillvänjning vid kemiska ämnen är tiden man har ätit medlet en viktig faktor när man slutar. Dosens storlek brukar spela mindre roll.

Efter kort tids medicinering:
Det är vanligt att unga människor som slutar med sina antidepressiva första gången och bara har ätit medlet en kort tid, inte känner av någon långvarig eller stark abstinens, men naturligtvis finns det undantag. I vilket fall går utsättningssymptomen (eller ”abstinensen”, som vi har valt att kalla det) över. Det är smart att för säkerhets skull trappa ut sin dos samma väg tillbaks som man trappat upp den, om man har gjort det. Sedan även halvera begynnelsedosen. Varje nivå bör man hålla två veckor. 

Vid mindre än fyra veckors bruk kan man våga nöja sig med en veckas intervaller.

Efter lång tids medicinering:
(Tänk på att om man har bytt mellan olika antidepressiva utan att vara medicinfri mer än ett halvår kan man behöva räkna ihop tiderna för att se sin användartid.)

Alla får alltså inte besvär vid utsättningen av sina antidepressiva, även om den risken ökar vid en längre tids användning. Efter en lång tids användning är det inte ovanligt att man måste räkna med en mycket försiktig nedtrappning och/eller en mycket lång tid av anpassning efter att man har slutat. Den försiktiga nedtrappningen kan innebära att man blir tvungen att ta mycket små steg, som 10% av ursprungsdosen i varje steg eller ännu mindre, särskilt i de sista stegen. En variant är att man ändå tar större sänkningar och då kanske behöver vänta längre än de två veckorna. Men har man valt en för snabb nedtrappning skall man vara beredd på att sakta ned takten och kanske även gå ett steg bakåt för att återhämta sig och få ny kraft. 

Oberoende av tiden som man har ätit medlen:
Får man häftiga reaktioner som är svåra att stå ut med kan man gärna backa till steget före och sedan ta ett mindre steg. (Eventuellt backar man bara ”halva vägen” tillbaks och stannar där tills man är beredd på nästa steg och en försiktigare nedtrappning.)
Somliga mediciner går att få i flytande form, det gör att det blir lättare att dela upp den i mindre doser. Annars kan man skaffa en tablettdelare på Apoteket. 
Med antidepressiva går det normalt också bra att ta en lägre dos varannan dag och den vanliga dosen varannan. På så sätt kan man ibland klara en försiktig nedtrappning utan att behöva dela medicinen i alltför små skärvor.

Överkänslighet
Vissa människors biverkningar av antidepressiva medel är eller blir så svåra och många att vi måste tolka det som att man utvecklat en överkänslighet mot medlet. Ett tecken på att det är en rimlig benämning är att denna överkänslighet sedan kan sprida sig till andra mediciner och ämnen. Har man blivit överkänslig påverkar det naturligtvis nedtrappningen. Man får mer bråttom att bli av med medlet (särskilt då det handlar om några ytterst sällsynta, men mycket allvarliga tillstånd.[1]) 

Tyvärr är det så att det också här är mycket olika: en del upplever lättnaden underbar vid nedtrappningen, medan andra trots sina svåra biverkningar även drabbas av svåra abstinenser och trots allt måste ta det mycket försiktigt. Man kan ha fått mycket svår abstinens, men när man då backar drabbas man av biverkningarna igen.

Schema och dagbok
Att lägga upp ett nedtrappningsshema kan vara bra för att ge lite trygghet och hopp om att det finns ett slut. Men kanske behöver schemat ändras flera gånger under nedtrappningens gång.

När man slutar med medicinerna får man ofta uppleva svängningar mellan att må riktigt bra och sedan falla tillbaks i besvär. Besvären brukar bli kortare och mildare för varje gång, men det kan vara svårt att se när man är mitt i det hela. Vi rekommenderar därför att man skriver en nedtrappningsdagbok under hela resan för att hjälpa en att hålla sikten och se hur det faktiskt går framåt. Dagboken kan även hjälpa en att se vad i ens livsföring som minskar och vad som ökar besvären. Det är alltså bra att skriva ner mycket annat än dosen och hur man mår, till exempel andra mediciner, alkohol, kaffe, mat, motion, umgänge, vänners och professionellas stöd eller brist på stöd, stress, arbete, behandlingar, vad man gjort…

Några fler råd:
• Drick inte alkohol under nedtrappningen och se upp med stimulantia, som kaffe, te, coca cola och tobak. De medlen kan ibland förvärra abstinensen. Även små "onyttigheter" kan ge jobbig belastning. Utsöndringen av din medicin kan underlättas av att dricka mycket vätska.
• Var noga med dina måltider. En del får problem att få i sig näring och behöver även ta något tillskott. Andra drabbas lätt av blodsockerfall och behöver ha något sött tillhands när det händer. 
• Var försiktig med åksjukepiller, hostmediciner och smärtstillande medel. 
• Dämpa helst inte abstinens med andra tabletter, det riskerar att förlänga svårigheterna.
• Tag det lugnt! Visa dig själv omtanke och respekt.
• Sök efter allt du kan göra för att må lite bättre. Till exempel människor i alla åldrar som ger tillit.
• Försök få tag i en "inre styrka" - kanske i din ilska, eller i en ny förståelse för dina egna behov.
• Det kan vara bra att äta någon form av vitamintillskott eller extra näringsintag under nedtrappningen. 

Kom ihåg: 
• att en nedtrappning innebär såväl fysisk som psykisk stress. Minska kraven på dig själv under den här tiden! Både dina egna och andras!
• att det är lättare att ta sig igenom svårigheter med omvärldens stöd än utan det. Tala om att du håller på att trappa ned läkemedel och att det innebär att du inte orkar lika mycket som annars och att du kan behöva stöd ibland.
• att RFHL och KILEN finns, med många års erfarenhet av de här problemen och med möjlighet att ge dig stöd på olika sätt.

All abstinens går över! 
Lita på de signaler du får av din kropp och dina känslor! 
Lita också på att du är oerhört mycket starkare än du tror! 

Att sluta med psykofarmaka och smärtstillande tabletter kan ofta vara att släppa det man uppfattat som sin enda trygghet och istället lära sig att söka tryggheten hos sig själv och i samvaron med andra.

Att sluta med antidepressiva kan också innebära en ny chans att utvecklas.

Källa och text: http://www.ung.oberoende.info/slut.htm

--------------------------------------------------------------------------------
[1] Inre blödningar, benmärgsdepression och serotonergt syndrom. Se vidare biverkningar.